Labouchere: systemet som stryker tal i en följd.

Labouchere är en roulettstrategi byggd på att stryka tal. Du bestämmer i förväg en följd som motsvarar svitens målvinst. I varje runda satsar du summan av det första och det sista talet. Efter vinst stryker du båda ytterkanterna, efter förlust skriver du den förlorade insatsen sist i följden. Oftast spelas det på insatser med utbetalning 1:1 — rött/svart, jämnt/udda, lågt/högt. I europeisk roulette har en sådan insats 18/37 i chans, alltså runt 48,65 %; nollan ser till att det inte är rättvisa 50–50.

Varför verkar Labouchere så smart?

Till skillnad från Fibonacci använder Labouchere ingen fast talföljd. Följden uppstår direkt ur spelets gång, så systemet verkar flexibelt och mindre aggressivt. Dessutom har det ett psykologiskt starkt trick inbyggt: en vinst stryker två tal medan en förlust bara lägger till ett. Därav följer att det räcker att vinna ungefär en tredjedel av insatserna för att avsluta följden — och med en chans kring 48,65 % låter det som en enkel sak.

Men det förhållandet har ett dolt pris. Talen du lägger till efter förluster är summorna av följdens ytterkanter — alltså allt större värden. Vinner du ofta nog krymper följden och allt ser kontrollerat ut. Kommer en ogynnsam blandning av förluster och vinster sträcks följden ut, ytterkanterna växer och systemet börjar tära på bankrullen mycket snabbare än du väntar dig.

Reglerna i Labouchere-systemet

Ett typiskt exempel börjar med följden 1–1–1–1–1. Den betyder att du vill vinna 5 enheter i sviten. Första insatsen är summan av det första och det sista talet, alltså 1 + 1 = 2 enheter.

Förlorar du skriver du värdet på den förlorade insatsen sist i följden. Följden blir 1–1–1–1–1–2 och nästa insats blir 1 + 2 = 3 enheter. Förlorar du igen lägger du till 3, och nästa insats blir 1 + 3 = 4 enheter.

Efter vinst stryker du det första och det sista talet. Vinner du med följden 1–1–1–1–1–2–3 tar du bort den första 1:an och den sista 3:an. Följden krymper och nästa insats räknas ut från de nya ytterkanterna. Är bara ett tal kvar satsar du just det talet. Sviten avslutas i det ögonblick då alla tal är strukna — och nettovinsten är exakt startföljdens summa.

Testade Labouchere-varianter

Det ursprungliga testet använde exempelföljden 1–1–1–1–1 och följde utvecklingen över tid. Varianten utan gräns betedde sig som andra progressionssystem: i vissa perioder gav den tillväxt, men samtidigt dök djupa lokala fall upp.

Fortsatta tester satte maximal förlust per svit till 100 och 200 enheter. Så snart systemet nådde gränsen nollställdes sviten. Enligt den ursprungliga grafen blev resultatet betydligt sämre: den begränsade varianten föll stadigt. Gränsen låser nämligen regelbundet in en förlust som en obegränsad följd i teorin fortfarande kunde ha hämtat igen — men en obegränsad följd möter i gengäld bankrullen och bordsgränsen.

Även en linjär progression mellan sviter testades: efter varje misslyckad svit höjdes startföljden, till exempel till 2–2–2–2–2, sedan 3–3–3–3–3 och vidare. Det gav perioder med tillväxt, men fortfarande lokala fall och hög risk. Något motsvarande kan du slå på direkt i simulatorn ovanför genom att välja startföljd.

De största riskerna med Labouchere

Den första risken är överblicken. Labouchere kräver att du för följden noggrant. Gör du ett fel förskjuter du inte bara storleken på nästa insats, utan också hela bilden av hur djupt inne i sviten du är.

Den andra risken är att följden växer gradvis. Systemet växer inte lika synligt som Martingale, men just därför kan det vara lömskare. Du känner att du har kontroll, ända tills följden på några ettor har blivit en lång lista med högre tal — och summan av det första och det sista sedan länge är mer än ett par enheter.

Den tredje risken är gränserna. Sätter du en realistisk förlustgräns per svit, eller slår du i bordsgränsen, nollställs systemet under en dålig period med förlusten inlåst. Använder du ingen gräns kan du hamna på insatser du varken vill eller kan lägga på bordet.

Så läser du bankrullegrafen

I bra perioder ser Labouchere-grafen ut som jämna små trappsteg uppåt — varje avslutad svit lägger till startföljdens summa. Men det är inte de lugna perioderna som räknas. Följ den största nedgången, den högsta nödvändiga insatsen och den längsta följden: det är där du ser vad systemet faktiskt kostade dig i de ögonblick då följden skenade.

Därför har simulatorn en växlare mellan bankrullegrafen och grafen över insatsernas storlek. Det andra perspektivet avslöjar ofta problemet snabbare: bankrullen kan se stabil ut medan insatserna redan klättrat upp i belopp som är oacceptabla för en vanlig spelare.

Europeisk, fransk och amerikansk roulette

Labouchere spelas på 1:1-insatser, så skillnaden mellan hjulen är avgörande. Europeisk roulette har 37 nummer med en nolla — färgen vinner i 18 av 37 fall. Amerikansk roulette har 38 nummer med både nolla och dubbelnolla, så det finns fler förlorande utfall och följden växer oftare.

Fransk roulette med La Partage eller En Prison dämpar nollans effekt på 1:1-insatser och är därmed den gynnsammaste miljön för att testa stryksystem. Bättre regler gör ändå inte Labouchere riskfritt — de förbättrar bara spelets grundvillkor.

Så använder du Labouchere förnuftigt i systemtestaren

Bästa sättet att förstå Labouchere är inte en enda demonstrationssvit. Kör flera simuleringar med samma inställningar och se hur mycket resultaten skiljer sig: en gång avslutar systemet svit efter svit och stiger, nästa gång träffar det en dålig kombination och faller. Det är inget fel i simuleringen, utan en naturlig följd av strykföljdens volatilitet.

Håll framför allt koll på fyra siffror: slutlig bankrulle, största nedgång, högsta nödvändiga insats och längsta följd. En strategi du inte klarar ekonomiskt eller mentalt är inte praktiskt användbar ens om en simulering gick bra. För att jämföra med Martingale, Fibonacci eller d'Alembert på exakt samma snurr, använd Roulette-systemtestare.

Domen: är Labouchere värt något?

Labouchere är ett intressant system att lära sig av. Det visar tydligt hur en strykprogression kan se stabil och logisk ut och ändå möta samma problem som alla roulettstrategier: husfördelen, nollan, gränserna och variansen.

Jämfört med Fibonacci är det mer flexibelt, eftersom följden inte styrs av en fast talföljd utan blir till under spelets gång. Jämfört med Martingale verkar det mindre aggressivt — insatserna växer inte genom dubbling utan genom en allt längre följd. Lönsamt i längden är det ändå inte. Labouchere kommer bäst till sin rätt som testverktyg, som väg in i bankrullehantering och som jämförelse mot andra progressionssystem.